lördag 2 januari 2010

Blackwater och rättvisa

På nattduksbordet ligger just nu "Blackwater - världens mäktigaste privatarmé", och det är en ohyggligt skrämmande och intressant läsning om hur Washington har sålt ut stora delar av den militära verksamheten till privata intressen. Ofta tycks det dessutom finnas starka kopplingar till teokonservatism, dvs. extremt - nästan fundamentalistiskt -  kristen höger.
Författaren Jeremy Scahill har riktat sitt fokus på Blackwater, och beskriver hur företaget bildades i slutet på 90-talet, ofta i lite motvind, men hur 9/11 kom att innebära lysande tider för alla privata entreprenörer inom säkerhetssektorn.
När Paul Bremer skulle tillträda som "chef" över Irak 2003 fick Blackwater kontrakt på att agera livvakt. F.d SEAL-, SAS- och chilenska commandosoldater rekryterades som vakter. Pengarna de betalades var nästan tiofalt högre än de reguljära amerikanska soldaternas löner.
Nå, läser i DN att en grupp Blackwatersoldater nu har friats i en civil rättegång i USApå grund av  "formella fel". Om jag har förstått saken rätt kan dessa soldater inte ställas inför krigsrätt då de inte lyder under de vanliga krigslagarna.

Jag fortsätter läsa min julklappsbok. Lika spännande som djupt nedslående. Man vill gärna älska och omfamna USA - människorna, kulturen, all musikhistoria, all film, alla stora ideér... och så då, tyvärr, dessa mäktiga vita konservativa bakåtsträvare som på fullt allvar talar om korståg.

fredag 1 januari 2010

Året i några bilder

Några bilder från det gamla året, utan någon egentlig kronologi.

I början av året så gjorde jag och Max T ett litet test av olika mikrofoner inför höstens Big Bag-inspelning. Vi fick med en liten ljudtekniker på köpet!



Jag och Stefan passade på att spela in lite fiol till ett Big Bag-spår då familjen besökte The Waldemarsons i New York. Emil bekantade sig med sin nya ukelele.



Vi hade det stora nöjet att få besöka Linda och Hans i somras. Det blev några underbara dagar (med långa uppesittarkvällar) med svensk högsommar, god mat och god dryck.

Vissa påstår att det inte var ett blåbärsår, men skogen kring Lunde menade annat. Här förser Emil sig!


Bilarna var höjdpunkten när vi besökte Gröna Lund.


De senaste två veckorna så har den globala uppvärmningen tagit en paus. Emil fick en liten smak av hur vintrarna var när hans föräldrar var små. Pulkaåkning, varm choklad och hembakta lussekatter!


Det här är avkoppling man skulle kunna sälja dyrt till stressade innerstadsmänniskor: att en tidig vårdag få jobba sig varm med att hugga och stapla ved.

onsdag 30 december 2009

En modifierad årets-lista

Här kommer min, något modifierade topplista över året som (snart) har gått!

Årets avkoppling: Att åka till Lundeborg, Ulles föräldrars fantastiska sommarställe, i Ljungby. Här faller man in i en annan, mera vilsam lunk. Inga onödiga prylar, inga ringande telefoner... ingen uppkoppling! Till och med att diska för hand blir till något rofyllt. Ulle och Sofias gamla lekstuga börjar nu bli till Emils, vilket gör det hela ännu mera roligt och betydelsefullt. Vedhuggning, bär- och svampplockning och kakelugnar.

Årets frukost: Måste vara att gå ner på East Bay Diner, första avenyn i New York, halv fem på morgonen med Emil. Sitta och se på poliser som går av skift, byggnadsarbetare som går på, stammisar som bara hänger... Nån gång var vi där till och med innan dagens leverans av morgontidningar hade kommit. Tack och lov rättade vår dygnsrytm till sig något under resans gång.

Årets inspelning: Att åka ut med Oa, Jalle, Max och Micke till Lundeborg och rigga upp min studio för tre dagars inspelning i mitten av september. Det var helt klart en stor fördel att befinna sig på långt avstånd från vardagen. Inte minst var den obefintliga mobiltäckningen ett stort plus.

Årets road-trip: Emil, Ulle och jag åkte till Nynäshamn oceh Stockholm för att hälsa på Linda, Hans och Dina i slutet av juni.

Årets byxslitage: Att sitta på Wild West och trubadura har jag gjort ett antal gånger under det gångna året. Första timmen så brukar jag anpassa repertoaren inte efter publiken utan efter miljön: mycket amerikansk tidig country, countryblues och traditionell folkmusik brukar det bli.

Årets hår: det som mellan april och den 10:e juli växte i ansiktet på mig. Av någon, fortfarande outgrundlig anledning odlade jag skägg.

Årets bok: så mycket skönlitteratur har det icke blivit i år, så det får bli "Smärtpunkten: Lars Norén, pjäsen sju tre och morden i Malexander" av Elisabeth Åsbrink. Detta är en oerhört välskriven bok om hela Norénaffären i början av 00-talet. Personligen så missade jag en del av kalabaliken då jag och Ulle var i Nepal och Kambodja under tre månader - men jag var ju hemma vid sommaren då de ohyggliga skjutningarna vid Malexander inträffade. Nå, denna bok beskriver på ett bra sätt hur ett antal olika ideér och uppfattningar om en pjäs och dess möjligheter i slutändan fick ett så fasansfullt slut.

Årets konsertupplevelse: Way out west-festivalen i augusti, Göteborg. Jag och vännerna Niclas och Dan såg under två dagar en massa bra musik, mitt inne i Göteborg. Det var som att återuppleva Hultsfred från 90-talet, minus att kravla runt i ett lerigt tält och minus folköl. Band of Horses, Robyn och Basement Jaxx gjorde ett stort intryck på mig. Inte minst de senaste; jag hade väntat mig två nördar med varsin laptop på scen och noll kommunikation med publiken - och istället fick jag två nördar med laptop, fantastiska sångerskor och ett helt otroligt samspel med oss i publiken!

Årets gästvänligaste: Sofia och Stefan i New York som vi bodde hos tio dagar i oktober. Stefans omsorg om Emil då han gjorde om klädkammaren till ett litet rum, bara för honom, var en väldigt fin gest! Det var underbara dagar, och gav möjlighet att se denna otroliga stad på ett unikt sätt.

Årets pryl-mani: AES-mässan i New York. Att på nära håll få se alla dessa studioprylar man bara kan drömma om. Nå, vissa befinner väl sig i en prisklass som inte gör dem ouppnåeliga, men mycket av vad jag såg kommer nog att förbli en dröm...

Årets kanske-nästa-år: Jag och några kompisar började bubbla för några dagar sedan om en tänkbar resa längs Highway 61, oktober 2010. Än så länge är det hela mycket oklart, men vi är fyra som är riktigt sugna på att flyga till Chicago alt. New Orleans, för att sedan hyra bil och styra längs nämnda väg. Möjligtvis att man bara gör halva vägen, och åker hem från Memphis och sparar andra halvan till ett senare tillfälle. Frågan är hur mycket man bör planera in under 7-8dagars tripp. Nå, än är inget bestämt, men alla är riktigt sugna!