Tack, HBO

Däckad av magont och huvudvärk har jag spenderat hela dagen i horisontellt läge med den utmärkta HBO-serigen Bored to death som enda sällskap. Å denna serie är det bästa jag har sett på väldigt länge. Kanske den bästa sedan den danska Föreställningar och den svenska Upp till kamp. Och 30 Rock var riktigt bra, åtminstone under de två säsonger jag följde. Nå, de spelar ju i lite olika genrer, så långtdragna jämförelser kanske inte är rättvist.

Huvudrollen i Bored to death spelas av Jason Schwartzman, som åtminstone jag har sett i Wes Andersons Darjeelin limited. Jason är skribent och författare men börjar efter att hans flickvän gått ifrån honom knäcka extra som privatdetektiv. Vid hans sida finns serietecknaren Roy. Jasons chef spelas helt underbart av Ted Danson (Skål).
Jasons extraknäck till trots så är det verkligen ingen kriminalserie. Hans uppdrag består av att finna en förfluten flamma, en stulen skateboard. Inga stora ärenden, utan istället så handlar det mycket om relationer.

En ibland skruvad, ibland mycket svart rolig serie som får en att känna sig som en lite bättre männsika efter att man har sett den. Se den!

Fortsatt frisk!

Har nog lyckats undvika magsjuka! Tack och lov. Hade verkligen inte haft tid att ligga däckad just nu. Fast när har man det, egentligen.
Resten av familjen har hämtat sig också, skönt.

Vab

Igår kväll kom Ulle och Emil äntligen hem från Stockholm. Äntligen! Jag är världens sämsta gräsänkling. Mathållning under all kritik, hushåll i upplösning. Igår åt jag frukost efter jobbet. Efter jobbet!
Storebror Stefan och pappa Stig är lika usla när de är själva, så det är helt klart någon slags släktdrag.

Ulles helg i Sthlm blev nu inte riktigt som hon och Linda hade tänkt sig: på lördagen blev Linda magsjuk (tack dagis!), på måndagförmiddan var det Emils tur - och nu i morse blev Ulle sjuk. Så idag vabbar jag.
Spänningen blir olidlig: onsdagens och torsdagens lektioner är extremt viktiga - ettornas luciafirande ska börja repas på allvar då, så jag hoppas att jag klarar mig denna gången också. Senast det begav sig, i våras, så lyckades jag av någon anledning undvika den lokala magsjukan (den drabbade först Ulle, sedan Emil).
Dessutom har jag gig onsdag-lördag på en lokal restaurang och det vore grymt tråkigt att behöva ringa in vikarie.

Min gräsänklingshelg handlade till stora delar om film, dålig mat och två gig. Min fingerspitzgefühl vad gäller filmval svek mig denna gång: av sex hyrda filmer så var det ingen som gjorde något större avtryck. Dokumentären om Billy Paul (philadelphia-soul-sångaren) Am I black enough for you var inte alls så bra som jag hade trott. Slarvig och trött klippning, de scener med nerv var alldeles för få, hela upplägget kändes upprepande. Tråkigt, men sant.
Russell Crowe och övriga skådisar i State of play var bra, men historiens twist under den sista fjärdedelen av filmen blev...för mycket. Däremot var miljöskildringarna av Washington fina. Upplägget lät så bra: politisk thriller i journalistmiljö i Washington. Faktum är att den allra sista scenen - under eftertexterna, var den allra bästa. Det var en slags hyllning till papperstidningen - en enda vacker skildring av hur en tidning trycks och pressas, paketeras och skeppas iväg.
Det bästa i filmväg var faktiskt att se om The Office-boxen. Den brittiska versionen.

I Stockholm så såg Hans till att Ulle fick se lite Sthlm på söndan (det var ju faktiskt hennes födelsedag också!). Julmarknad i Gamla Stan med Dina och Emil, och NK:s julskyltning, och restaurangbesök. Jag fick marsipangodis som jag ska försöka att spara fram till jul.

Idag blir det alltså vab för mig. Emil är på bättringsvägen, men det vore inte rätt att skicka honom till dagis än. Kanske i morrn, vi får se.