Har inte hunnit skriva i bloggen på några dagar. Konstaterar jag, och känner att det inte plågar mig nämnvärt. Det får inte bli ett måste att skriva. Däremot längtar jag efter att få sitta ner och skriva.
Och idag konstaterade jag och kollegan Martin att vi båda längtar efter att läsa. Vi satt och jämförde en del erfarenheter från litteraturvetenskapsstudier, han från sin tid i Uppsala, och jag från Lund. Härligt att få påminna varandra om en del fina läsupplevelser. Bland annat så blev jag sugen på att vid tillfälle läsa om H. Hesses Stäppvargen, jag minns den som fascinerande och djärv för sin tid.
Det slutade med att vi bestämde oss för att undersöka intresset inom kollegiet för att starta en bokcirkel.
Jag drog ut djuret, den franska bulldoggen, på en promenad runtom Snöstorp efter middan. Av oklara - säkerligen undermedvetna drivkrafter - styrde vi mot min gamla låg- och mellanstadieskola, Snöstorpsskolan. Världsberömd i hela Snöstorp då vi cirkus 1983 vann Vi i femman. Själv gick jag i tvåan. För att fira segern bjöd skolan alla elever på en lång tårta. En låååång tårta. Jag minns att den dukades upp på skolgården - och när jag tänker efter så är jag säker på att den måste varit tio meter lång.
Mycket märkligt - eller kanske inte, men jag minns skolan som mycket större än vad den i själva verket är. Den var byggd i någon slags L-form med en friliggande gympahall, och det är den än idag. Men herregud vad den har krympt! Och den där tårtan var nog vid närmare eftertanke inte mycket längre än två meter.
Well. 29 dagar och 9 gig till N.Y.
Inlägg
