Så var lilla familjen hemma från helgens tripp till Linda och Hans i Stockholm. En synnerligen lyckad och angenäm resa! (Ja, själva resandet hade väl varit lite roligare om inte Emil hade blivit åksjuk av X2000. Tack och lov för tvättmaskiner).
Nå, Skansen är verkligen en höjdare att återvända till. Tyvärr så soundcheckade inte A Camp, konstaterade familjens minsting. Han hade nog föreställt att Nina Persson & Co. skulle vara där - de var ju där på Sollidens scen då vi var där i somras. Djuren var lite mera intressanta denna gång, men än så länge så är de inte det mest fascinerande för Emil.
Eller jo, när en stor fågel bestämde sig för att använda Emils fader som avstjälpningsplats för en rejäl load-of-shit så blev det hela lite mera intressant. Tack och lov att det finns tvättmaskiner!
På måndagen företog vi en litterär vandring på Södermalm. Det där lät måhända rätt pretentiöst. I själva verket var det en rätt jordnära promenad från Götgatan - Mariatorget - Hornsgatan i fotspåren av Jan Lööfs "Örnis bilar". Emil tittade storögt Mariatorgets alla skulpturer och de runda, gula kioskerna. Lite besviket konstaterade han att det inte brann i någon av kioskerna. Det gör ju nämligen det i boken vi har läst en sådär 200 gånger de senaste halvåret.
Inte heller hade en massa bilar krockat vid Hornsgatspuckeln. Och ingen bil läckte olja. Och ingen Örni.
Konstaterade också på hemvägen att X2000 får Emil åksjuk. Tack och lov mådde han inte riktigt lika dåligt.
Nå. Har precis haft finfint besök av Lars-Åke "Snus" Svensson som ska gästa Big Bags kommande alster. Hans oerhört känsliga orgelspel kommer att gifta sig fint med Oas, min och Micke och Max spel i "Need your love so bad".
I morrn blir det - av någon outgrundlig anledning - supporterbuss till Ystad för att se HK Drott spela slutspelshandboll. Och jag som inte ens känner igen en gurkburk när jag ser en.
Inlägg
