Sitter hemma i studion. Ett lätt kaos råder här. Har gjort någon slags grovpackning inför helgens inspelning på Lunde, och som facit står här ett gäng lårar med kablar, stativ och mickar på vid gavel.
Har en gnagande känsla av att jag har glömt något; och i de här sammanhangen så kan den mest futtiga lilla sak vara av mycket stor betydelse. En glömd VGA/DVI-adapter exempelvis kunde få tråkiga följder. Eller en mikrofonklykemutteradapter. Och det är ändå bara de små grejerna. De stora (som en gitarr, förstärkare o.dyl) är ju rätt viktiga de med.
Nå, nu tror jag nog att allt kommer att komma med.
Max och Micke, inte minst. Max kom till HSTD ikväll från STHLM, och Micke bilar ner från Götet i morrn.
Jag har inte varit på Lunde sedan oktober månad, och nu längtar jag dit. Av flera skäl. Själva inspelningen givetvis, men också lugnet. Nästan tre hela dagar vikta åt musik, matlagning och vin.
Själva syftet med inspelningen är i korta ordalag följande: en idé föddes i mig i höstas, då Big Bag inledde inspelningen av tredje plattan; om jag nu har byggt upp en studio, så måste grejerna användas. Big Bag har högt i tak och följer ingen genre slaviskt - men där finns ändå begränsningar i form av låtval, instrumentering och arr. Om jag är min helt egna chef så finns inga begränsningar.
Om jag skriver låtarna, arrar dem (med Micke och Max), spelar in på mina egna grejer i egen takt och bjuder in vilka gästinstrumentalister jag vill så har jag total frihet. Och då kan jag jobba med två, mycket stimulerande projekt samtidigt. Det ena projektet ger idéer till det andra, och lärdomar från det ena gynnar det andra.
Och om jag omger mig med så grymma musiker som jag nu gör så finns egentligen inga ursäkter för hur slutresultatet låter. Förutom svagheter hos låtskrivaren, sångaren och gitarristen. Samt ljudteknikern och producenten. Och alla de rollerna har jag.
Och inte minst blir det ett avtryck att återvända till nån gång: så lät det då. Hur låter det nästa gång?
Detta projekt - sedan jag började planera det på allvar, nån i januari, har varit oerhört nyttigt: att tvinga sig själv att skriva låtar inför en deadline, spela in demos, öva, granska texter och inte minst styra upp praktiska saker.
Sedan vet jag mycket väl att jag kommer att njuta av att redigera, mixa och kanske mastra grejerna själv. Och i bästa fall blir det en riktigt bra releasefest av det hela nån gång i framtiden - men sälja plattor, bli berömd och ekonomiskt oberoende, nej, det är ingen rimlig förmodan, eller ens någon förhoppning.
Det är bara världens bästa hobby. Att få skapa för sin egen skull. Och att det man gör kommer gå att ta på. Eller lyssna på. Andra spelar golf eller seglar. Det kan man också lägga sin tid och sina pengar på.
Well, nu är det dags att släcka ner. I morrn bär det av sju mil längre inåt landet.
Inlägg
