Over and out

Då går vi ner på gatan om en timma för att stanna en taxi till JFK! Känns lite vemodigt att semestern är slut - dessa tio dagar har gått väldigt fort! Och så mycket vi har hunnit med!
Det har verkligen varit otroligt lyxigt och antagligen få förunnat att få turista på det här sättet. Vi har aldrig behövt känna någon stress över vad vi ska hinna med, utan vi har alltid känt att vi kunnat göra precis vad som helst. Underbart!

Museet igår var så jäkla bra. Trodde inte att jag skulle bli så gripen, med det blev jag. Och, oj, vad jag tänkte på min kompis Oa - han hade antagligen fått hjärtsnörp av att stå och se Elvis bibel, Chuckens gamla leopardväst eller Mick Jaggers jumpsuit - decimetrar bort i en monter.
Själv tyckte jag Keith Harings skinnjacka som han designat åt Madonna var cool att se. Storebror Stefan hade antagligen stannat till lite extra vid CBGB-montrarna...

Ulle och Sofia rumblade runt i natt i Greenwich, de gick till Village Underground, medan Stefan och undertecknad tog hand om hem och barn. Nå, deras rumblande varade bara fram till halv två så de var ganska utvilade i morse när allt började om. (Dvs. Emil vaknade.)
Nå, lite sista-minut-shopping, en drink på Trump Bar och en sista middag nu, alldeles strax.

Näst sista dagboken från N.Y

Så, fredag morgon i New York. I morrn kväll åker vi hem, så idag gäller det att krama ut mycket. Undertecknads fru och svägerska började redan genom att gå upp klockan sex för att hinna med ett Yoga-i-helvete-pass. Å då vaknade ju jag också. Å Emil förstås. Låg en stund och försökte somna om, men fann det för gott att gå upp. Och låta Stefan sova, så jag och Emil gick ner till Dajjnern. Nu är vi tillbaka.
Emil sa precis att han gillar Olle och Sigge, och att han saknar dem! Nu kollar han klipp på min mobil där han och Olle tillsammans sjunger såna härliga gamla klassiker som Li Akkan och Bagged Oude. Låtar som de skrev i Mellbystrand i somras.

Igår hade jag och Ulle en egen kväll i New York. Fia och Stefan åt med Emil innan Stefan gick til sin kör.
Vi åt på en kubansk restaurang i Greenwich - fantastisk mat! Å sicka trubadurer! -En mycket fin gitarrist ackompanjerad av en kille på percussion.
Sedan såg vi Chicago på The Ambassadeur Theatre, 49:e och Broadway. Det var också en upplevelse. Säkert 30 personer på scen, alla oerhört proffsiga. Trodde inte att det skulle vara så enkelt att få tag på biljetter om man var ute i sista minut. Tidigare på morgonen surfade vi runt för att leta föreställning - pjäsen med James Gandolfini (The Sopranos) var helt slutsåld, så den kunde vi inte se. Men Chicago var inte illa det heller!
Nå, hur bra den är var, så började jag nästan klippa med ögonen i slutet av första akten. Ulle nöp mig då och då (jag har en lång historia av att somna på teaterföreställningar, bio och till och med under en vigselakt en gång). Den sköna, mjuka fåtöljen gjorde sitt till. Pausen räddade mig. En rulle med Mentos under andra akten gjorde att jag mirakulöst höll mig vaken.
Någon drink i skybaren uppe vid Columbus Cirkle blev det icke. Hem och sova fick det bli. Nattsudd fram till 22.30 får räcka nuförtiden.

Tidigare på dagen hade vi tagit taxi ner till Spring Street för lite shopping - vädret var sådant. Första dagen med regn och kall vind för övrigt, annars har det varit kring 15 grader varmt och sol. Jag och Stefan gjorde förresten några tagningar på Sitting on top of the world, hans fiol kommer funka grymt bra tillsammans med kontran, dobron och lapsteelet. Mer om inspelningen på Lbs-bloggen.

När vi åt lunch så började vi fundera över hur mycket som konsumeras. Vi fördjupade oss i mjölkkonsumtion:
Om det befinner sig cirka 2 miljoner människor på Manhattan så räknade jag och Ulle ut att om alla konsumerar cirka en halv liter mjölk om dagen (lågt räknat - tänk all ost, allt smör, all grädde, yoghurt, creme fraiche etc.etc.) och varje ko ger 40 liter ko om dygnet. Det blir 25000 kossor i tjänst. Om varje ko är två meter lång så blir det fem mil ko. Det skulle räcka till att bilda en kokedja fram och tillbaka längs hela ön. Häpnadsväckande.
Överhuvudtaget all transport av varor, mat och människor till och från denna lilla remsa är svindlande. Jag vet att det finns en bok om själva stadens uppbyggnad och inre logistik, den ska jag leta upp idag.

Idag är Sofia ledig från sitt jobb! Hennes jobb verkar vara väldigt krångligt... Det blir med största sannolikhet ett besök på Rocknroll-hall of fame-annexet. Utställningen om John Lennons år i New York samt utställningen om New Yorks roll i musikhistorien verkar vara extra intressant!

å några bilder

Emil kör brandbild, Coney Island


Burger Joint, 57:e gatan. Nästgårds Carnegie Hall, så låg denna joint väl dold efter receptionen på ett snofsigt hotell. Hade aldrig kunnat ana detta ställe som låg dolt bakom ett tjockt, rött draperi. Inte en skylt som visar vägen. Tur att man har så fantastiska guider!


Saker och ting tar lite längre tid när man reser med en liten kille, men det är det värt. Klart att man vill gå själv nerför trappan till tunnelbanan.





Den lilla mackan innan matchen var... mättande! Stefan kämpar!

Resedagbok VIII

Heldag på stan!
M15-bussen från 33:e upp till 125:e. Gick gatan, som där heter Martin Luther King Jr boulevard, österut till Mornington Heights. Passerade Apollo Theatre där så många av de stora har uppträtt, försökte, men kunde dock inte känna av några historiska vingslag.
Besökte ett riktigt flottigt lunchhak och ett public library på vår väg söderut mot parken. Bredde ut oss i gräset och lät Emil uppfinna en motorsåg av en liten pinne. Han stod och sågade på ett träd en bra stund, medan det att hans moder kunde sträcka ut sig och vila en stund. På väg till Metropolitan somnade Emil (med motorsågen i handen). Väl inne på Met så ignorerade vi alla vackra och märkvärdiga föremål och tog istället en titt på takterassen.

När Emil vaknat begav vi oss till det vansinniga Toys R Us. Pariserhjul och son i extas över alla föremål som kunde väsnas och blinka. Tack och lov så har han ännu inte förstått att man kan byta till sig såna grejer mot pengar, men det är nog en övergående fas...
Middag på Virgil BBQ. Promenix hem.

Som en minnesvärd avslutning på kvällen så erbjöd jag mig att gå och hämta min svägerskas sminkväska som hon glömt på yogapasset igårkväll. "Rakt över Strands" löd instruktionen, alltså nere vid Union Square. Undertecknad har - trots att jag vill tro att mitt lokalsinne är hyfsat - fått för sig att Strands ligger mellan Union och Strykjärnet, något som fick mig att promenera fram och tillbaka i nordsydlig riktning längs alla gator som skjuter ut norrut från Union. För att fråga mig fram går ju inte.
Efter en timmes vandrande så frågade jag till sist någon, och då visade det sig att Strand ligger söder om Union. Mycket märkligt. Fast jag varit där så sent som i lördags, och förra året var jag där flera gånger, så vill jag tro att det ligger norr om. Jag måste ha en blind fläck i mitt lokalsinne. Nåväl, det låg ju förstås söder om. Och rakt över så låg Bikram Yoga.
Väskan var dock inte kvar, den måste någon ha norpat.

Bilder

Den goe lille ungen.


Varken mina tankar eller mina hopp når riktigt upp till Goethes höjd. Bryant Park.

Resedagbok VII

I måndags så kunde jag än en gång konstatera att crosstownbussen längs 34:e inte är mycket snabbare än att gå. Jag bussade till 10:e avenyn för att gå på AES-mässan en gång till. Därefter vandrade jag söderut längs 7:e, ner till Chelsea. Skyscraper cheese-burgare till lunch.

Eftersom jag skulle på mässan så gick Ulle och Emil själva. De mötte dock upp Sofia för lunch och lite shopping i kvarteren kring Empire State. Stefan var hemma och övade.
På kvällen så var jag och Stefan på Madison Square Garden och såg New York Rangers. Sicken höjdare! Helt fantastisk inramning och atmosfär. Om det var någon av hemmaspelarna som fick en särskilt varm behandling så var det helt klart Henke i målet. Efter nästan varje räddning så skanderade de hans namn. Det var också en blodtörstig publik - de var väldigt snabba på att känna av vad som kunde bli ett slagsmål. Ett rejält och ett lite halvhjärtat slagsmål på isen fick vi se.
Toronto var inte dåliga, men i mitten av tredje kändes det som att de gav upp och siffrorna rann iväg, 7-2 till Rangers.
Man säger att amerikaner i allmänhet och new york-bor alltid är redo för det nya, och det må så vara, men de är också otroligt duktiga på att bevara minnet av saker, personer och händelser. Så också på MSG: gamla spelare zoomades in i publiken och lyftes fram via olika livequiz och dylikt.
Tack och lov så shoppade jag loss ordentligt efter matchen: keps, t-shirt och tröja. Det skulle visa sig medföra vissa fördelar i går tisdag.

Ulle, Emil och jag tog tunnelbanelinje 6 från Park Av ner till Brooklyn Bridge/Municipal Building på tisdagmorgonen. Vi konstaterade att det såg sig likt ut. Vi spenderade ett antal timmar i Municipal building förra året för att få alla papper och tillstånd som vi behövde inför att gifta oss.

Emil fick förtroendet av en polis inne på Starbucks att passa hans ficklampa medan han gick på toa. När polisen kom tillbaka så peka han på min keps och sa att det var för att jag hade den rätta (N.Y. Rangers) som Emil fick detta. Vi pratade lite och han gissade sig till att vi var från Sverige.
Sedan: St Patricks church, 9/11 Memorial Museum. Än så länge så har nybygget inte nått över stängslet kring Ground Zero, men man dock se att det är en byggarbetsplats. Förra året då vi besökte Vinterträdgården för att se ner över platsen så var verksamheten som pågick där mera förvirrande.

I ett års tid har jag längtat efter maten som vi köpte vid ett food stall vid Wall Street. För fyra bucks. Så vad vi skulle ha till lunch behövde vi inte fundera över. Den var lika god som jag mindes den. Vi åt nere vid Battery Park, därefter gick vi till Staten Island-färjan. Vyn över Jersey City, Manhattan och Brooklyn var enorm. Undrar om någon någonsin har stått och beundrat Staten Island på den färjan. Frihetsgudinnan stod på vakt i New Yorks hamn.

Sen tog vi M15-bussen från Wall Street genom hela Downtown, China Town, Lower East Side och vidare norrut. Jag och Emil gick av vid 14:e gatan medan Ulle fortsatte hemåt.
Barnes and Nobles vid Union Square, Guitar Center på 14:e, Urban Outfitters på samma, sedan gick jag och Emil längs 7:e ända upp till Toys R Us, 47:e. Emil köpte en ny ukelele! Sedan fortsatt promenad till 1:a och 33:e.

Ulle och FIa gick på Yoga (i 38-gradig värme). Låter som rena rama helvetet tycker jag, men de påstår att det var skönt. Sen gick de till The Grey Dog Cafe och åt soppa och sandwich.
Jag, Stefan och Emil var hemma själva. Stefan scannade noter, Emil spelade in sin nya gitarr och jag låg och försökte hålla mig vaken.

En mysid dag, inte minst de där enkla grejerna - sitta i Battery Park och bara vila benen lite, låta Emil springa runt kring träden. Är väldigt tacksam att Emil tycker om sin stroller så mycket, man kunde ju tro att han inte skulle tycka om att sitta så mycket, men han är intresserad av vad han ser, och vill han inte sitta så säger han till. Då får vi stanna vid något cafe eller någon liten park så att han kan göra något som han tycker är roligt.

Resedagbok VI

Söndag. Hela stan på benen känns det som. Alla ska ut! Dessutom var det "öppet hus" på en del sevärdheter och hemligheter som annars är stängda för allmänheten. Nå - gudstjänst (när hände det senast!) och gospelkonsert i Svenska Kyrkan, 48:a gatan. Förbannat rolig och bra präst. Under några extremt korta ögonblick lekte jag med tanken på att göra kyrkobesök till något återkommande. Kören - och inte minst svåger Stefan, var riktigt svängig och bra. Emil uppskattade musiken och dansa loss på sin stol och uttryckte missnöje när det blev dags för "prat".

Sedan taxi längs hela Manhattans västsida upp till The Bronx. Okänd mark för hela sällskapet, inklusive taxichauffören som släppte av oss cirka två kilometer från ingången till zoo:et. Jag försökte se så infödd och avslappnad ut som möjligt under hela promenaden (fast inombords väntade jag bara på att bli rånad). När vi rådfrågade några lokalinvånare om vägen så såg det chockade ut: ska ni verkligen gå HELA den vägen? De tyckte nog att det var oerhört långt.

The Bronx Zoo: massvis med amerikanska familjer, letargisk isbjörn, lejonen var uppätna av antiloper, grizzlybjörnarna hade rymt, tigrarna hade redan hunnit äta och såg uppstoppade ut, Herr Nilsson-aporna var roligast, glassen var närmast syntetisk, ormhuset såg jag först att det fanns när vi hade kommit hem och jag började läsa om vad som fanns där, ankorna (oerhört lika dem där hemma, guppandes i Fylleån) var de enda som fick Emil att reagera med ett "Yeah!".

Tunnelbanan hem, från cirka 180:e gatan ner till 33:e.
Sällskapet var trött: det blev ingen Yoga i 38-gradig värme, det blev ingen bröderna Coenfilm, men det blev en god pasta och ett gott vin.

Idag väntar AES-mässan för mig, Sofia ska jobba. Jag och Ulle ska gå på Macys, och ikväll så ska jag och Stefan på New York Rangers - Toronto Maple Leafs i Madison Square Garden.

Några bilder II

Sydstatsinspirerat på Fette Sau, Brooklyn. Lokalproducerad stout.


En mycket snällare attraktion än det hemska pariserhjulet!



Så härligt att se Emils fascination inför Stefans fiolspelande. Med den utsikten! Innan den här resan är över ska jag ta en likadan bild - fast med behärskning över ljuset, den här bilden är inte bra, men jag gillar själva motivet!

Miniatyrcupcakes, Lower East Side.


Rysk restaurang, Brighton Beach. Matrostema på personalen. Vodka till pappa.