Olika världar

Undertecknad spelade på W.W igår. Förbaskat bra driv, både på mig och på publiken. Kvart över elva så höll jag, efter ungefär två timmars effektivt spelande. Efteråt var jag rätt trött - hade haft en rätt intensiv dag som började i ottan då Emil ville upp och larma. Frun jobbade dag. Därefter var det städning och matlagning på schemat. Emils farföräldrar kom på lunch. När Emil sov en stund så passade jag på att gå och lyssna på mina nya monitorer, Yamaha HS80M. Jämfört med mina gamla så låter de som en dröm.
När the wife kom hem så blev det spontangrillning på Ön, engångsgrill och kaffe i termos.

Sedan var det mer eller mindre dags att bege sig till W.W för kvällens gig. Så, en rätt trött trubadur kom hem kring midnatt. Kastade en blick i kalendern; fem gig kvar innan New York, den 7:e oktober.

Nå, det som fick mig att vilja skriva (och vilja minnas) var hemfärden igår. Det var nämligen så oerhört skönt att lyssna på Musikmagasinet (Sr,P1) och deras program om musik och tid. Tajming och tempo. Musikforskare pratade om tempo i olika tolkningar.
Man exemplifierade med bl.a Glenn Goulds olika inspelningar av Goldbergvariationerna - som brådmogen yngling i rasande tempo, och drygt trettio år senare så valde samma Gould att tolka i ett mycket långsammare tempo. Humlans flykt analyserades i jämförelse med Brian Enos Music for Airports. von Karajans tolkning av Beethovens sjätte, Pastoralsymfonin, i jämförelse med...ja, nån annan stor dirigentgubbe vars namn jag nu inte minns.

Det är oerhört vad mycket som ryms inom ordet musik. Och i diskussionen kring musik. Och vårt sätt att möta musik. Här har jag precis suttit och betat av både Ryan och Bryan Adams, Hank Williams och Johnny Cash, Elvis och Chuck Berry för en publik som gått från att vara stillsam och konverserande, upprymd och energisk, skrikig och vinglig, och sen, återigen stillsam, men kanske mera hickande än småpratande.

Och sen, tio minuter senare, är man indragen (nåja) i ett samtal kring musik och tid. När de i slutet spelade min favorit-Schubert (Här sitter jag i värmen, så heter den i Hasse och Tages version i Spader Madame) för att exemplifiera hur man under Romantiken komponerade enligt principen "lunkar fram, står stilla, lunkar lite till, står stilla, springer fram, lunkar, springer igen, står stilla" - ja, då märkte jag hur jag nästan anpassade mitt cyklande efter denna rytm.

Nå. Sedan kom jag hem, och aldrig smakar en whisky så bra som efter ett gig!

ps. vet inte hur mycket som går att hitta på Spotify, men här är spellistan till programmet! ds.

Kanske bättre så här?

Läser och hör att Bob Dylan ska ställa ut målningar på Statens Museum for Kunst i Köpenhamn. Efter att ha sett Dylan spela senast i mars för tredje gången på sju år, så måste jag nog erkänna att jag blir mera sugen på att se hans tavlor än att höra honom igen.
Senast kände jag mig halvt rånad. Malmö Arena var en besvikelse rent akustiskt. Eller så satt vi helt galet - men för de pengarna så borde alla stolar låta bra, även de högt upp och i mitten av arenan.

För övrigt så vore jag tacksam om någon kunde tala om för mig: får jag verkligen spara en digital kopia av ett Dylanverk på det här viset? Och publicera den på min blogg? Fast å andra sidan; får verkligen B.D låna Midnight Special och göra om den lite grann och sedan kalla den för sin? Finns för övrigt fler såna sköna stölder på den näst senaste plattan.

Lilla sjö, Bolmstad

Anteckningar från Lunde

En sann njutning att få spela in och umgås med pojkarna i Big Bag. Big Bag XL denna gång, med Max och Micke på kontrabas respektive trummor.

Max styrde upp matlagningen på ett föredömligt sätt. Baconlindad falukorv, ost- och senapssås med potatismos på fredagkvällen. Bacon och äggröra till frukost. Gubbröra som en lite lättare lördagslunch och till kvällsmat en bolognese som stod och puttrade i nästan fyra timmar. Lagad med sidfläsk och lagerblad som gav en härlig karaktär.
Söndagens kalops stod också och puttrade i flera timmar, också den var helt ljuvlig.

Regnbågens konditori stod för bröd och skollärarbulle. (Det är en rund kaka med smörfyllning, bageriets billigaste - och kanske därför väldigt populär bland just skollärare.

Någon svampplockning blev det dock inte denna gång, inte heller fick Oa upp någon fisk ur sjön, så hans fiskrök stod tyvärr oanvänd. Däremot fick han med sig några blåbär ur skogen.

Att vi faktiskt har hunnit med att sätta sex hela låtar ter sig nu i efterhand nästan overkligt. Vi måste ha varit grymt effektiva med tanke på hur mycket tid framförallt Max och Micke har lagt vid vedspisen i Lunde.

Slits mellan att ge efter för tröttheten och gå och lägga mig - eller att gå ut i studion och börja rigga upp datorn och allt det andra för att lyssna igenom det som har spelats in.