Snömos

När jag igår, mestadelen ledandes cykeln genom decimetertjock snömodd, får jag erkänna att jag svor en del för mig själv. Handen på hjärtat vet jag dock inte vad som var värst: snömodden, eller att behöva genomlida Studio 1:s partiledardebatt mellan Reinfeldt och Sahlin. För tredje gången den här veckan dessutom - det var ju nyss en partiledardebatt i riksdan och +/- nån dag innan det drabbade de samman i teve.
Nå, en sömnigare tillställning har jag sällan skådat. Eller rättare sagt lyssnat till.

Det ska bli ohyggligt intressant att se hur den kommande valdebatten kan integrera sociala medier. Obamas användande av internet lär ha varit nyskapande, och man kan förmoda att svenska partier har studerat hur de gjorde over there. S har tydligen värvat Martin Gelin, och någon slags inverkan har han ju redan haft. Sen kan man ju hoppas att de sociala mediers intåg i politiskt valarbete inte enbart kommer att handla om att leta svagheter och sprickor i motståndarens led. Det skulle ju, exempelvis, vara trevligt ifall någon började prata lite mera om egna visioner.

Som jag uppfattar Reinfeldt och Sahlin så handlar deras debatter oftast om att sabla ner motståndarens politik, istället för att lyfta fram sin egna.

Apropå otrevligheter - så måste jag lobba för SVT:s Mästarnas Mästare. Detta program är i total avsaknad av sånt. Dvs otrevligheter. Programmet har dokusåpans form - tiotalet personer som bor ihop, utför tävlingar för att i varje program bli av med en deltagare. Jag misstänker att producenterna hade kunnat klippa ihop en riktigt spekulativ smörja - men annat än Stefan Holm och Patrik Sjöbergs förmodade rivalitet så har det ännu inte varit något kivande. Och det är förbaskat skönt. Att bara se vuxna människor som beter sig som sådana.
En fråga som dock restes när stora delar av The Nyström clan såg programmet i tisdags var följande:
Om det i varje program presenteras två idrottskarriärer - hur vet man vilka som ska presenteras? Än så har ingen deltagare åkt ut utan att man fått se en dokumentär om dennes karriär, och den dokumentären ser ju samtliga kvarvarande i programmet också. Hmm. Riggat?

Inte nog med att snömodden var tung att trampa, radiodebatten var seg; när jag kom till Österängsgatan/Snöstorpsvägen så var vägen avspärrad. Insåg att det var skorstenen vid Halmstad Energi som utgjorde en fara. Ställd inför alternativet att pulsa minst två kilometer extra så tog jag det osäkra före det osäkra att pulsa innanför avspärrningarna. Hela tiden kikandes upp på skorstenen. Jag tänkte att det här vore nog ett av de mest onödiga sätten att sluta sitt liv; krossad av en 55 meter lång skorsten.

Hur gick det?Klarade jag mig?  Det får bli en cliffhanger till nästa inlägg...