Vrålet

Helgen har gått - så gott som. Snödrivorna ligger tjocka på ett sätt som de inte gjort sedan 1986. Typ. Och kvällstidningarna, med ett fuktigt finger i luften, antyder att den globala uppvärmningen är en myt. Och inte bara de, överlag märker man att folk uttrycker skepsis.
Minnet är gott men kort.
Och själv börjar man fundera över att sätta in en kamin. Något som vi så sent som förra vintern tyckte att "nja, det lär väl inte behövas"...

Två av låtarna inför Valborgssessionen med Max och Micke ligger klara i demoversion. Det känns jäkligt gott. Har någon slags beting att få minst sex låtar klara till dess, och om jag orkar fortsätta i samma tempo så lär det bli fler än så; det vore bra att faktiskt hinna skilja ur ett gäng mindre starka låtar.

I övrigt så har mina arbetsveckor en märklig rytm. Måndagar och fredagar är förrädiskt lugna, medan tisdag t.o.m. torsdag är fullspäckade. Noterar att kvällarna blir längre, månne är det vår om hörnet.

Igår var det ett helt vansinnigt gig på WW. 280 pers i restaurangen och av nån anledning så var 200 av dem karlar i 20-26årsåldern. Hade det varit första gången jag satt min fot där så hade jag nog smitit ut bakvägen innan jag ens vågat mig upp på scen. Nu var det dock mest underhållande. Bland annat så finner jag "vrålet" väldigt intressant. Det där ljudet som överförfriskade män lägger in som slutkläm till allt de säger till sina bordsgrannar: "Skål"+primalvrål. "Fan, Tommy!"´vrååål. "Mer öl"´+vrål. "Kolla till vänster, shit vilken brud"+vrål.
Rätt intressant upplevelse att ha ett hav av sådana primater framför sig.