Juni?

Wow! Vart tog maj vägen?
Jo, jag vet. I början av maj åkte jag, Micke och Max till Lunde för att spela in. Och som vi spelade in. Nio låtar på två och en halv dag.
Och sen dess - så har jag nästan bosatt mig i hemstudion. Redigerande, pålägg (mandoliner, ackegitarrer, elgitarrer, sång och stämsång) har tagit upp min lediga tid.
Plus en jäkla massa giggande. Trubadurande, festgig och det vanliga spelandet på W.W.

Så fort jag lärt mig hur man lägger in en spelare på bloggen så ska jag kasta upp en del mixar av det jag håller på med.

Nå. Nu är det tydligen juni. I morrn fyller jag år. Tror jag.

Valborgssessionen i ord och bild

Här följer en liten rapport från helgens inspelning på Lundeborg. I fredags morgon så styrde jag, Max T och Micke E inåt landet för en helg helt vigd åt inspelning.
Efter att ha ägnat eftermiddans tidigare del åt att rigga och dess senare del åt att fixa ett schysst sound på grejerna, så kunde vi på kvällen börja spela in. Vi satte två låtar senare på fredagkvällen. Vädret utanför huset var av det karaktärsdanande slaget: regnet gjorde att man gärna höll sig inne. Och det var ju rätt bra för effektiviteten.

Likaså dan därpå - regnet fortsatte hälla ner. Vilket fick till följd att vi satte två innan lunch, tre under eftermiddan och två instrumentala småstycken under kvällen. Sedan drack vi vin och åt istället.

Vid ett tillfälle på dan hade vi också besök i form av min kollega Christian I, som hade hittat rätt ute i skogarna. Christian är påtänkt för en del gitarrpålägg och stämsjungande senare i processen.

Söndan ägnades åt de två sista låtarna, samt att fixa till en av instrumentallåtarna från kvällen innan. Och på eftermiddan var det dags att packa ner alltihop. Kanske det minst roliga av allt - rätt drygt, faktiskt, men å andra sidan: sicken helg! Och sicka musiker! Allt har gått över förväntan: alla låtar satta, även de instrumentala, och som vanligt när man jobbar och umgås med Max och Micke så har man förbaskat roligt!

Nå, nu följer en period av gitarrpålägg, följt av sång, och sedan är det dags för finlir: gästartister (Christian, Oa, svåger Stefan på fiol, Sebbe S på lite piano och en del munspel, för att nu nämna några). Mandoliner, dobro och lapsteel ska krydda en del av låtarna, men dem lägger jag själv. Samt ganska många av elgitarrerna. Dragspel vore trevligt på ett spår, så är det nån som känner sig hugad...hör av er!

Längre inåt landet

Sitter hemma i studion. Ett lätt kaos råder här. Har gjort någon slags grovpackning inför helgens inspelning på Lunde, och som facit står här ett gäng lårar med kablar, stativ och mickar på vid gavel.
Har en gnagande känsla av att jag har glömt något; och i de här sammanhangen så kan den mest futtiga lilla sak vara av mycket stor betydelse. En glömd VGA/DVI-adapter exempelvis kunde få tråkiga följder. Eller en mikrofonklykemutteradapter. Och det är ändå bara de små grejerna. De stora (som en gitarr, förstärkare o.dyl) är ju rätt viktiga de med.
Nå, nu tror jag nog att allt kommer att komma med.
Max och Micke, inte minst. Max kom till HSTD ikväll från STHLM, och Micke bilar ner från Götet i morrn.

Jag har inte varit på Lunde sedan oktober månad, och nu längtar jag dit. Av flera skäl. Själva inspelningen givetvis, men också lugnet. Nästan tre hela dagar vikta åt musik, matlagning och vin.

Själva syftet med inspelningen är i korta ordalag följande: en idé föddes i mig i höstas, då Big Bag inledde inspelningen av tredje plattan; om jag nu har byggt upp en studio, så måste grejerna användas. Big Bag har högt i tak och följer ingen genre slaviskt - men där finns ändå begränsningar i form av låtval, instrumentering och arr. Om jag är min helt egna chef så finns inga begränsningar.
Om jag skriver låtarna, arrar dem (med Micke och Max), spelar in på mina egna grejer i egen takt och bjuder in vilka gästinstrumentalister jag vill så har jag total frihet. Och då kan jag jobba med två, mycket stimulerande projekt samtidigt. Det ena projektet ger idéer till det andra, och lärdomar från det ena gynnar det andra.
Och om jag omger mig med så grymma musiker som jag nu gör så finns egentligen inga ursäkter för hur slutresultatet låter. Förutom svagheter hos låtskrivaren, sångaren och gitarristen. Samt ljudteknikern och producenten. Och alla de rollerna har jag.
Och inte minst blir det ett avtryck att återvända till nån gång: så lät det då. Hur låter det nästa gång?

Detta projekt - sedan jag började planera det på allvar, nån i januari, har varit oerhört nyttigt: att tvinga sig själv att skriva låtar inför en deadline, spela in demos, öva, granska texter och inte minst styra upp praktiska saker.
Sedan vet jag mycket väl att jag kommer att njuta av att redigera, mixa och kanske mastra grejerna själv. Och i bästa fall blir det en riktigt bra releasefest av det hela nån gång i framtiden - men sälja plattor, bli berömd och ekonomiskt oberoende, nej, det är ingen rimlig förmodan, eller ens någon förhoppning.

 Det är bara världens bästa hobby. Att få skapa för sin egen skull. Och att det man gör kommer gå att ta på. Eller lyssna på. Andra spelar golf eller seglar. Det kan man också lägga sin tid och sina pengar på.

Well, nu är det dags att släcka ner. I morrn bär det av sju mil längre inåt landet.

Lerum - Lunde

Ännu en helg på vift! Denna gång besökte familjen Eva och Ola i Lerum. Eller i lilla Bävsjöryd, för att vara mera exakt.
God mat, vin på soldränkt altan och snällt lekande barn gjorde det hela till en fantastisk liten utflykt. Att sen Emil satte sovmorgonsrekord (9.35) på söndagmorgonen gjorde inte det hela sämre.

På fredag är det äntligen dags för en inspelningssession på Lunde igen. Denna gång är jag så gott som fullständig chef över det hela: egna låtar, egna arr och egna studion. Micke och Max på trummor respektive (kontra)bas.
Finslipning av detaljer (vilken mick till vilken preamp, kontra på vilken låt, vilken typ av stämning på kompgitarr etc.) håller mig om inte vaken på nätterna, så åtminstone fullt sysselsatt i tankarna.

Stockholm - Ystad

Så var lilla familjen hemma från helgens tripp till Linda och Hans i Stockholm. En synnerligen lyckad och angenäm resa! (Ja, själva resandet hade väl varit lite roligare om inte Emil hade blivit åksjuk av X2000. Tack och lov för tvättmaskiner).

Nå, Skansen är verkligen en höjdare att återvända till. Tyvärr så soundcheckade inte A Camp, konstaterade familjens minsting. Han hade nog föreställt att Nina Persson & Co. skulle vara där - de var ju där på Sollidens scen då vi var där i somras. Djuren var lite mera intressanta denna gång, men än så länge så är de inte det mest fascinerande för Emil.
Eller jo, när en stor fågel bestämde sig för att använda Emils fader som avstjälpningsplats för en rejäl load-of-shit så blev det hela lite mera intressant. Tack och lov att det finns tvättmaskiner!
På måndagen företog vi en litterär vandring på Södermalm. Det där lät måhända rätt pretentiöst. I själva verket var det en rätt jordnära promenad från Götgatan - Mariatorget - Hornsgatan i fotspåren av Jan Lööfs "Örnis bilar". Emil tittade storögt Mariatorgets alla skulpturer och de runda, gula kioskerna. Lite besviket konstaterade han att det inte brann i någon av kioskerna. Det gör ju nämligen det i boken vi har läst en sådär 200 gånger de senaste halvåret.
Inte heller hade en massa bilar krockat vid Hornsgatspuckeln. Och ingen bil läckte olja. Och ingen Örni.

Konstaterade också på hemvägen att X2000 får Emil åksjuk. Tack och lov mådde han inte riktigt lika dåligt.

Nå. Har precis haft finfint besök av Lars-Åke "Snus" Svensson som ska gästa Big Bags kommande alster. Hans oerhört känsliga orgelspel kommer att gifta sig fint med Oas, min och Micke och Max spel i "Need your love so bad".
I morrn blir det - av någon outgrundlig anledning - supporterbuss till Ystad för att se HK Drott spela slutspelshandboll. Och jag som inte ens känner igen en gurkburk när jag ser en.

Treme och The Pacific

Nå, idag är väl en bra dag att återuppta bloggandet? Jo, det är det!
Någon vettig anledning till det långa uppehållet finns ej. Lättja möjligtvis. Samt en inställning att börja göra detta när det känns lustbetonat. Och tanken på att blogga har inte varit lustbetonad på ett tag.

Men, när man vaknar först av hela familjen, gör sig kaffe, sätter sig vid sitt köksbord och man kan ana att detta kommer bli en vacker vårdag...ja, då kändes det plötsligt återigen lustfyllt att skriva.

Måste säga att anslaget och inledningen till nya serien Treme känns förträffligt! Gänget bakom The Wire låter sin nya serie utspela sig i New Orleans, drygt tre månader efter Katrina.
Dr John- och cajunfeeling så det skvätte om det, i åtminstone det halva första program jag såg igår. Avsnittet visade sig vara hela 80 minuter långt, så jag valde att se halva ungefär.
Treme är btw ett bostadsområde i New Orleans, och ska uttalas tremäjj. Typ. Nå, ska försöka hinna se resten av avsnittet innan helgen.

En annan serie som knockar är The Pacific. Har sett halva serien ungefär, och den är lika bra som Band of Brothers, tycker jag. The Pacific så är det Spielberg och Hanks som står bakom det hela.
En sakn jag funderat kring är religionens roll - det tycks mig, efter att som sagt ha sett halva serien, att den får ta lite mera plats i The Pacific än i Band of Brothers. Om det verkligen är så kan jag inte svära på, men det kunde vara intressant att sen jämföra om det faktiskt är så. Och att fundra kring vad som kunde vara orsakerna till det. Pre/post 9/11? Nå, det där var onyanserat och ogenomtänkt, mest ett skott från höften.

Nå. Nu blir det jobb i hemstudion, det finns projektarbeten som ska lyssnas på. Sen blir det jobbet och ikväll är det spelning.
Ser fram emot helgens storstadstripp till Linda & familj!

Homebound

Idag, om sex timmar checkar vi ut och far hem. Men forst ska jag hinna med en frukost pa East Bay Diner och forhoppningsvis ar Stefan hemma nar jag knallar upp till honom. Sedan ska han fa paminna mig om en var en viss unik leksaksbutik ligger. Minns bara att den ligger nagonstans mellan 1:a och 3:e, kring 29: och 31:a.
Gedigna leksaker i tra, som kanns lite mera gedigna an plasten fran Toys 'R'Us.

Annars har det varit fyllda dagar. Igar kvall gick jag tillsammans med Felix pa basket i MSG. Vi traffade Brian och Lexi utanfor och det var sa roligt att se honom igen.

Annars har The Living Room besokts tva ganger, och bagge gangerna sa har vi blivit fullstandigt golvade av underhallningens hoga klass! Genomgaende for New York kanske; allt haller hog klass. Och haller det inte hog klass, sa ar det istallet genuint lag klass - men man far ju alltid vad man betalar for.

Lite shopping har vi forstas agnat oss at ocksa. Nagon mikrofon och nagra mikrofon preamps har det blivit. Kan knappt barga mig innan jag far komma hem och skruva in dem i mina rack. Jo, forresten, det kan jag. Nu ska jag njuta av nagra timmar pa egen hand i ett morgontidigt New York. Lyssna till lite locals pa Dinern och deras tugg. Dricka blaskigt kaffe (sa blaskigt att man kan dricka mycket, det verkar inte ha det svenska kaffets vatskedrivande effekt), lasa nagra morgontidningar, och sen som sagt springa upp till Stefan.

C ya!